Love is wicked

Vilken tur att jag började mitt bloggande med att suga stenhårt på att uppdatera.

Det gör att jag inte har så mycket att leva upp till framöver.

Tänk om jag hade uppdaterat 7 gånger om dagen de första 4 dagarna liksom, då hade det blivit sjukt jobbigt, för då hade jag vart tvungen att jag göra det hela tiden.

Nu gör det ju inte så mycket om jag väntar en vecka eller två mellan inläggen, för det har jag ju förberett er på nu, att det kan hända alltså.

Jag har väl inte gjort sådär jättemycket sen sist, men då är väl allt precis som det ska antar jag.

Jag har..

Vart på fest i Svenljunga - alltid lika kul och träffa dessa underbara människor man inte ser så ofta. Självklart dyker det upp både en och tre personer som lika gärna kunde stannat hemma utan att någon skulle sakna dem, men jag antar att det är så det ska vara när man är i Svenljunga; det är alltid något som är fel.

Jobbat på oktoberfesten - vilket var en upplevelse. Faktiskt riktigt lärorikt att sitta där helt nykter och kolla hur fulla människor blir fullare och fullare, och se hur de beter sig. Det gör visserligen att man tänker tanken att aldrig mer dricka alkohol, men det gick över ganska snabbt. Där var dock även ett par personer som jag gjorde att jag gärna ville krypa under mitt fina lilla bord när de gick förbi. För att slippa se dem. Personer som påverkat mitt liv väldigt mycket. Men som entrévärd har du inte riktigt den möjligheten, då får du allt sitta där på din stol och vara precis lika trevlig mot precis alla som kommer och går.

Åkt med Andreas till Stockholm - Sitta i en bil 10 timmar under en dag är väl aldrig så där jättekul, men det är ju alltid trevligt att umgås med sina vänner. Även om det ska krävas en bilresa tur och retur samma dag för att det ska gå att ordna. Han var kallad till en intervju för en galoppkurs han har sökt. Vi väntar med spänning på resultat därifrån.

Mer eller mindre grubblat sönder min hjärna - Vilket i och för sig betyder att allt är precis som vanligt. Tänker för mycket gör jag alltid. Vrider och vänder på allt in i minsta detalj. Men jag hatar när när jag grubblar över saker som jag vet ändå inte kommer bli som jag vill. Det känns liksom onödigt, jag gräver ju bara min grop djupare och djupare.

Men det är väl sån jag är antar jag, i mitt undermedvetna gillar jag tydligen att vara lite halvdeprimerad.