DREAM A LITTLE DREAM

Om det mot förmodan nu skulle vara så att den här artikeln bygger på någon som helst sanning, så är jag inte säker på att jag tycker om det.
Och jag vet inte, han kanske gillar det, men det skulle inte behövas en flaska skumpa för att få mig på fall. Eller, för att få mig att sätta mig vid hans bord menar jag.
Det skulle inte behövas någonting alls för det. Han skulle inte ens behöva fråga faktiskt. Helt ärligt skulle jag nog faktiskt t.o.m kunna tänka mig att betala för att få sitta jämte honom, och få hans fulla uppmärksamhet. Ja, utan problem.

Men.. det är ju bara sån jag är.
För jag antar att jag är typ den enda kvinnan på jorden som skulle vilja ha en dejt med Mr. Freddie. ;)

EFFEKTIVT TELEFONSAMTAL

Nu har jag pratat med Sofie i en och en halv timma. Jag har träningsvärk i armen o sönderstrålad hjärna, men trevligt var det;)
Under tiden hann jag med att prata med både syrran och Västtrafik (i telefon båda två), och Sofie hann med att gå till jobbet, träna (på jobbet), och till och med gå hem från jobbet.
Ett mycket effektivt samtal med andra ord, haha.
Men sen blev det alldeles för djupt så vi kände att det var dags att avsluta haha.

Syrran är stirrig, hon fyller 25 om en månad och håller för fullt på att planera inför en eventuell fest. Och självklart är hon i behov av min professionella hjälp. Jag som är en så erfaren festfixare, NOT, haha:)

Nej, nu ska jag ringa mamma!
Ha det gött, hej:)

Ps. jag hatar nya facebook! Ds.

BLOGG I PUNKTFORM

¤ Jag är trött.
¤ Jag är hungrig.
¤ VIK spelade oavgjort (1-1) mot Härene igår, värdelöst.
¤ Jag är hemma hos familjen, fast utan familjen.
¤ Jag har kollat på fotboll med ett gäng bakfulla idioter idag;)
¤ Jag fryser.
¤ Jag kollar på Top Model 10.
¤ Jag ska agera hundrastare ikväll.
¤ Jag har tråkigt.

VIKTIG INFORMATION

Jag tänkte bara tala om att den blinkande lampan har slutat fungera igen.
Ifall det var nån som undrade alltså.

I LOVE ZLATAN

Fucking Kung.
På plan och utanför.
Punkt.

HATKÄRLEK

Kollar på Kristallen. Det svenska tevepriset eller va fan det kallas.
De nominerade för Årets Program visades precis.
En konstig och mycket oväntad känsla smög sig in i min kropp.
Jag insåg där och då att jag saknade Andra Avenyn.

Smaka på den.
Jag. Saknar. Andra Avenyn.

Det stämmer inte.
Jag hatade serien från första början.
Men. Även en dålig teveserie kan tydligen skapa ett beroende.
Fuck. Jag trodde jag var starkare än så;)

Btw, jag såg på arbetsförmedlingens hemsida häromdan att dom söker en ny manlig skådespelare som ska spela en 18-årig kille.
Tror aldrig jag hört talas om att man lägger ut annons på arbetsförmedlingen till seriös tvserie förut.
Det kanske säger en del om kvalitén? ;)

DON'T YOU DARE LEAVE ME

I mitt..eeh.. vardagsrum? sovrum? va blir det egentligen när man bor i en etta? Det är ju bara ett rum egentligen. Kök, toalett, hall och ett rum.. Det blir ju både sovrum o vardagsrum i ett..
Va kallas det då?

Äh, i mitt rum, helt enkelt, har jag en taklampa som består av fyra små lampor. Dessa har slutat fungera en efter en, och jag som är för snål för att köpa nya har fått nöja mig med att enbart en fungerat ett bra tag nu.
Men helt plötsligt nu så har en andra lampa börjat fungera igen! Inte riktigt som den ska dock, för den blinkar hela tiden:)
Vet inte riktigt om jag tycker det känns helt okej att den gör så, känns lite scary måste jag säga:)
Men men.. den dör säkert snart igen, risken är väl bara att den tar med sig den sista också..
Och då måste jag ju köpa nya lampor.. So please, lampa, hold on, be strong;)

BACK IN THE CITY

Så var man tillbaka hemma i lägenheten igen.. Rätt skönt faktiskt.
Visst är det skönt att åka hem till familjen och få lite sällskap och att slippa laga mat, men det är allt skönt att vara själv me..
Det blir en hel del tjat när man har småsyskon på 14 och 17;)

Men men.. jag ska tillbaka reda på onsdag:)

Eftersom jag inte orkade gå upp i tid imorse så hann jag inte äta nån frukost innan jag åkte. Så nu är jag sviinhungrig.. Kanske ska ta och göra nåt åt det..

VI NÄRMAR OSS:)

Ja.. så hamnade jag i Vårgårda då..
Mamma o bror skulle in en sväng till stan igår så då passade jag på att åka med dem hem:)
Fick veta att VIK hade hemmamatch, så då ringde jag o informerade lillasyster om att hon skulle kolla fotboll med mej på kvällen;)
Vi vann matchen med 3-0, vilket känns som en självklarhet när motståndet hette Östadkulle, hehe:)
Efter matchen kom även beskedet att Elmer/Fåglum förlorat sin match, så nu har vi bara en poäng kvar upp till serieledning:D wohooow haha:)
Detta innebar självklart att pappsen va glad när han kom hem;)


Den här dagen har spenderats med SingStar, jag har läst min kära bok, och mest bara mått himla bra över att vara inomhus när det spöregnar konstant:)

CAN'T DECIDE

Jag har beslutsångest. Kan inte bestämma mig om jag ska åka hem till Vårgårda i helgen eller inte. Det är väl egentligen inte så mycket som talar för att jag borde stanna här. Jag kommer bli uttråkad väldigt snabbt, som vanligt. Och sen framförallt så är det ju VM-kval (fotboll, för er som inte har koll;) ) imorgon, och hur kul är det och kolla på själv då? Det går ju bara inte:)
Och, icke att förglömma, det finns mat:D Det är för tillfället en bristvara i mitt hem.

Jag får nog helt enkelt ringa mamma sen och kolla om dom ens ska va hemma. Annars är det ju ingen större idé att åka dit;)

Men nej, nu ska jag ringa Veronica!

Puss på er! :)

IDOL

Haha, jag älskar Idol. Jag älskar Idol-audition:)
Det är så härligt att se hur glada de blir när de går vidare.
Men varje år blir jag lika förvånad över att vissa människor verkligen saknar självinsikt.
Hur kan man tro att man sjunger tillräckligt bra för att bli en superstar, när man i själva verket är totalt tondöv?

Fine, jag älskar att sjunga, och visst, det händer att jag tycker att jag verkligen rockar. (Detta sker främst vid två tillfällen; när jag åker bil själv med stereon på högsta volym, eller när jag i onyktert tillstånd beblandar mig med SingStar.)
Och jag skulle med all säkerhet tycka att det var alldeles otroligt fantastiskt att vara en superstar.
Men inte fan söker jag till Idol för det. Såpass mycket självinsikt har jag att jag förstår att inte speciellt många i det här avlånga landet skulle vilja höra mig gå loss med en mikrofon.


Men jaa.. alla är vi ju olika, och tur är väl det.
Vilka skulle vi annars skratta åt om kvällarna;)